Nu åker vi hem !

Då var det dags. Sista kvällen (igår) satt vi på Babylon beach club, en liten italiensk & thai restaurang (en av de få kombinationerna som fungerar både för Peter & mig) som ligger på stranden och har fantastisk god mat, miljö och charmig service. Babylon är öppet knappt ett par veckor till sen stänger det för säsongen, det öppnade i mitten av oktober, så halvåret för sköna lugna bad och fullt ös på strandrestauranger & barer är nu förbi. Dags att dra! Vi kände höstlig vind igår (visserligen en 35 gradig sådan) och havet var lika grått och vilt som när vi kom i oktober. Allt är nog relativt i och för sig. Jag kanske skriver om denna blogg efter en promenad på Mossbystrand i morgon. Längtar efter Er alla !!!

Songkran

Det är krig. Fullständigt upplopp på gatorna. På var pickup (och på Phuket finns många) sitter barn, unga och gamla fullt beväpnade med stora vapen och en 200 liters tank i mitten. Dom skjuter vilt mot alla på trottoarerna och alla på trottoarerna och gatorna skjuter lika kraftfullt tillbaka. Det är en enorm uppslutning från alla håll och inte en torr fläck fanns på kroppen efter fem minuters närvarande i dessa vattenkravaller. Första dagen sen januari som jag inte klagat på värmen trots vi stod fyra timmar mitt i solen på gatan. Och då kan jag tillägga att april är den varmaste och klibbigaste månaden på året. Tankbilar kör runt och levererar vatten och andra levererar issäckar som en extra krydda. Kriget har en tendens att lätt bli inbördeskrig och jag vet inte hur många hinkar med isvatten jag fått över huvudet. Vi hade en station med fem andra familjer och avverkade cirka 10.000 liter vatten. Man får lov att spruta på poliser, munkar, alla utom muslimerna, som dock kan vara svåra att särskilja, men ofta ser man det på det irriterade ansisktuttrycket då dom fått en hink vatten över sig och sin familj på moppen...
Songkran är deras nyår och firas på liknande sett även i Kambodja, Vietnam och Laos, och är den största högtiden på året. Så vi går nu in i år 2054.

Bake, open now...

Då Peter nu svultit en tid på förmiddagarna eftersom hans kära frukostställe stängde ner för drygt en vecka sedan har hans nyförvärvade och väl passande ölmage mist sin glans. Dock öppnade igår äntligen ”Bake” ett nytt café & bageri med mycket modern och västerländsk touch. Vi har sedan första oktober var morgon kört förbi skylten ”BAKE, comming soon…” och undrat och undrat. Vi kontaktade ägarna i slutet november (eftersom Bake har en utmärkt position till vårt hus) och fick svaret att det skulle öppna i mitten november… Årtal nämndes inte, men eftersom bygget var så långt framskridit har vi varit hoppfulla och med lunga andetag återigen lärt oss ordet TÅLAMOD´s innebörd.

Vi var förstås första gästerna igår morse och Peter kunde äntligen igen njuta av en serverad kopp god cappucino, stekta ägg och färskpressad juice.

Blött och febrigt skolslut

Med 38,8 graders feber och full- proppad med alvedon släpades Johanna iväg till skolan idag för avsked. Påsklovet är framskjutet till nästa vecka då man slagit ihop Thailands Songkran firande som börjar på tisdag.
Songkran är det Thailändska nyåret (vårt tredje nyårs firande på fyra månader inklusive kinesiska i februari som är ganska stort här då det bor 60% kinesättlingar på Phuket).
Vår taxikille frågade mig en gång när vi firade nyår, "På nyår" svarade jag, "aha" sa han då, "precis som amerikanarna?"....

Så idag var Johannas sista dag då hon bjöd på fika och man hade en summering från gårdagens insamling (se nedan blogg). Sen var det traditionell songkran cermoni. Man häller vatten på buddha och tackar med en bön. Sen går barnen fram på knä till sina föräldrar, lärare eller mor/farföräldrar och häller vatten i händerna på på dem för att visa respekt och kunna bli förlåtna för eventuella tokigheter...!? Vi tar vattnet vi får och öser det på huvudet på barnen och kramar om dem. Förr i tiden badade man alla gamla människor och satte på nya kläder som en slags rening eller nystart. Men nu är det mest vattenkrig som gäller, vilket vi fick en liten försmak på idag. Och det är inte bara vattenkrig med vattenpistoler utan man ÖSER hinkvis på varann och en stor tackbil stannade vid skolgården för att täcke behovet av vatten. Och som sagt var detta bara en liten tjuvstart. På tisdag smäller det högt och ALLA kommer vara genomblöta som visar sig på gatorna. Bästa vattenpistolen hade Bat med en liten tank på ryggen och spruta fram. Just nu ligger Johanna platt med 39,6 grader och kanske vattenkrig inte var det klokaste men vem vill missa en sån avslutning...?

Insamling till "Kamala rescue"

Under torsdagseftermiddagen hade skolan med alla elever ordnat en stor insamling till Kamala rescue. Det var kakförsäljning, ölförsäljning (skolan regler är lite annorlunda än hemma) lotter, hopptorn, dansuppvisning och modeuppvisning av omsydda kläder som eleverna skapat. Dessa gick senare under kvällen på aktion bland åskådare och föräldrar. (ölen gjorde susen på pris-trissningen bland föräldrarna). Kamala rescue visade hur man räddar liv, här är man sex personer på det som två gör hemma, men det är inte personalkostnaden som är det dyra utan utrustning. 48000 bath lyckades barnen samla in under dagen!!! Rektor Maria gör ett fantastiskt jobb och är enormt engagerad.

Dagarna rinner ut...

Flisan & Caroline samt hela familjen Tränk pressade idag en sista gång på Bang Tao, och igår på Leam Singh, där vi också grävde ner Johanna en stund, för att få lite läsro....














Johanna har nu gått sista riktiga skoldagen, i eftermiddags var det betyg och genomgång. Sen har vi beacha in i det sista med våra gäster eftersom alla sju åker i morgon. Så nu är bara packning kvar och en del jippon inför Songkran med skolan. Om en vecka lyfter vi.




















Sista bilden är från "turtle release" i fredags, tyvärr fick jag inga bilder på de på rackarna då vi möttes av en duktigt blöt skur!

Till havs...

En sista tur ute till havs med Margeret Lee hann vi med. Denna gång norrut, upp mot James Bond öarna i Phang-Nga viken, där flertal grottor finns att åka in i om tidvattnet är tillräckligt lågt. Vi kom inte in i alla trots att vi låg platt ner (12 man, vi 10 och 2 besättning) i en liten gummibåt. Men en kom vi in i och det är fascinerande hur fort det blir bäcksvart. Så med andra ord ser man ingenting, eventuellt endast stora nervösa ögon från medpassagerarna.
Sen vidare söder ut för lunch på en ö och snorkling på en annan. Vi blev ute längre än tänkt men hade stort flyt med vädret då regnet hänger i luften var eftermiddag/kväll nu. Solen sken och samtliga brännmärkta mer eller mindre. Man inser den kolossala värmen som nu är, när man sitter öppet i en båt och havsbrisen känns inte annat än en varm hårfön.
Johanna och Marcus har buskul ihop och hon räknar nu ner de sista dagarna i skolan. I morgon är det helgdag och nästa vecka Songkran-lov.