Nu åker vi hem !

Då var det dags. Sista kvällen (igår) satt vi på Babylon beach club, en liten italiensk & thai restaurang (en av de få kombinationerna som fungerar både för Peter & mig) som ligger på stranden och har fantastisk god mat, miljö och charmig service. Babylon är öppet knappt ett par veckor till sen stänger det för säsongen, det öppnade i mitten av oktober, så halvåret för sköna lugna bad och fullt ös på strandrestauranger & barer är nu förbi. Dags att dra! Vi kände höstlig vind igår (visserligen en 35 gradig sådan) och havet var lika grått och vilt som när vi kom i oktober. Allt är nog relativt i och för sig. Jag kanske skriver om denna blogg efter en promenad på Mossbystrand i morgon. Längtar efter Er alla !!!

Songkran

Det är krig. Fullständigt upplopp på gatorna. På var pickup (och på Phuket finns många) sitter barn, unga och gamla fullt beväpnade med stora vapen och en 200 liters tank i mitten. Dom skjuter vilt mot alla på trottoarerna och alla på trottoarerna och gatorna skjuter lika kraftfullt tillbaka. Det är en enorm uppslutning från alla håll och inte en torr fläck fanns på kroppen efter fem minuters närvarande i dessa vattenkravaller. Första dagen sen januari som jag inte klagat på värmen trots vi stod fyra timmar mitt i solen på gatan. Och då kan jag tillägga att april är den varmaste och klibbigaste månaden på året. Tankbilar kör runt och levererar vatten och andra levererar issäckar som en extra krydda. Kriget har en tendens att lätt bli inbördeskrig och jag vet inte hur många hinkar med isvatten jag fått över huvudet. Vi hade en station med fem andra familjer och avverkade cirka 10.000 liter vatten. Man får lov att spruta på poliser, munkar, alla utom muslimerna, som dock kan vara svåra att särskilja, men ofta ser man det på det irriterade ansisktuttrycket då dom fått en hink vatten över sig och sin familj på moppen...
Songkran är deras nyår och firas på liknande sett även i Kambodja, Vietnam och Laos, och är den största högtiden på året. Så vi går nu in i år 2054.

Bake, open now...

Då Peter nu svultit en tid på förmiddagarna eftersom hans kära frukostställe stängde ner för drygt en vecka sedan har hans nyförvärvade och väl passande ölmage mist sin glans. Dock öppnade igår äntligen ”Bake” ett nytt café & bageri med mycket modern och västerländsk touch. Vi har sedan första oktober var morgon kört förbi skylten ”BAKE, comming soon…” och undrat och undrat. Vi kontaktade ägarna i slutet november (eftersom Bake har en utmärkt position till vårt hus) och fick svaret att det skulle öppna i mitten november… Årtal nämndes inte, men eftersom bygget var så långt framskridit har vi varit hoppfulla och med lunga andetag återigen lärt oss ordet TÅLAMOD´s innebörd.

Vi var förstås första gästerna igår morse och Peter kunde äntligen igen njuta av en serverad kopp god cappucino, stekta ägg och färskpressad juice.

Blött och febrigt skolslut

Med 38,8 graders feber och full- proppad med alvedon släpades Johanna iväg till skolan idag för avsked. Påsklovet är framskjutet till nästa vecka då man slagit ihop Thailands Songkran firande som börjar på tisdag.
Songkran är det Thailändska nyåret (vårt tredje nyårs firande på fyra månader inklusive kinesiska i februari som är ganska stort här då det bor 60% kinesättlingar på Phuket).
Vår taxikille frågade mig en gång när vi firade nyår, "På nyår" svarade jag, "aha" sa han då, "precis som amerikanarna?"....

Så idag var Johannas sista dag då hon bjöd på fika och man hade en summering från gårdagens insamling (se nedan blogg). Sen var det traditionell songkran cermoni. Man häller vatten på buddha och tackar med en bön. Sen går barnen fram på knä till sina föräldrar, lärare eller mor/farföräldrar och häller vatten i händerna på på dem för att visa respekt och kunna bli förlåtna för eventuella tokigheter...!? Vi tar vattnet vi får och öser det på huvudet på barnen och kramar om dem. Förr i tiden badade man alla gamla människor och satte på nya kläder som en slags rening eller nystart. Men nu är det mest vattenkrig som gäller, vilket vi fick en liten försmak på idag. Och det är inte bara vattenkrig med vattenpistoler utan man ÖSER hinkvis på varann och en stor tackbil stannade vid skolgården för att täcke behovet av vatten. Och som sagt var detta bara en liten tjuvstart. På tisdag smäller det högt och ALLA kommer vara genomblöta som visar sig på gatorna. Bästa vattenpistolen hade Bat med en liten tank på ryggen och spruta fram. Just nu ligger Johanna platt med 39,6 grader och kanske vattenkrig inte var det klokaste men vem vill missa en sån avslutning...?

Insamling till "Kamala rescue"

Under torsdagseftermiddagen hade skolan med alla elever ordnat en stor insamling till Kamala rescue. Det var kakförsäljning, ölförsäljning (skolan regler är lite annorlunda än hemma) lotter, hopptorn, dansuppvisning och modeuppvisning av omsydda kläder som eleverna skapat. Dessa gick senare under kvällen på aktion bland åskådare och föräldrar. (ölen gjorde susen på pris-trissningen bland föräldrarna). Kamala rescue visade hur man räddar liv, här är man sex personer på det som två gör hemma, men det är inte personalkostnaden som är det dyra utan utrustning. 48000 bath lyckades barnen samla in under dagen!!! Rektor Maria gör ett fantastiskt jobb och är enormt engagerad.

Dagarna rinner ut...

Flisan & Caroline samt hela familjen Tränk pressade idag en sista gång på Bang Tao, och igår på Leam Singh, där vi också grävde ner Johanna en stund, för att få lite läsro....














Johanna har nu gått sista riktiga skoldagen, i eftermiddags var det betyg och genomgång. Sen har vi beacha in i det sista med våra gäster eftersom alla sju åker i morgon. Så nu är bara packning kvar och en del jippon inför Songkran med skolan. Om en vecka lyfter vi.




















Sista bilden är från "turtle release" i fredags, tyvärr fick jag inga bilder på de på rackarna då vi möttes av en duktigt blöt skur!

Till havs...

En sista tur ute till havs med Margeret Lee hann vi med. Denna gång norrut, upp mot James Bond öarna i Phang-Nga viken, där flertal grottor finns att åka in i om tidvattnet är tillräckligt lågt. Vi kom inte in i alla trots att vi låg platt ner (12 man, vi 10 och 2 besättning) i en liten gummibåt. Men en kom vi in i och det är fascinerande hur fort det blir bäcksvart. Så med andra ord ser man ingenting, eventuellt endast stora nervösa ögon från medpassagerarna.
Sen vidare söder ut för lunch på en ö och snorkling på en annan. Vi blev ute längre än tänkt men hade stort flyt med vädret då regnet hänger i luften var eftermiddag/kväll nu. Solen sken och samtliga brännmärkta mer eller mindre. Man inser den kolossala värmen som nu är, när man sitter öppet i en båt och havsbrisen känns inte annat än en varm hårfön.
Johanna och Marcus har buskul ihop och hon räknar nu ner de sista dagarna i skolan. I morgon är det helgdag och nästa vecka Songkran-lov.

Pannkakan har stängt

Nu är Peters älskade "Crepe village" ständ på grund av för lite gäster. Peter har ätit frukost där var morgon och eftersom vi nu åker hem om 1½ vecka så har dom gett upp. När vi åkte till Hong Kong 4 dagar i januari sa personalen att dom inte skulle öppna förrän lunch när vi var borta... Peter sörjer och suckar djupt när Sussie serverar honom Zoegas skånerost på mornarna. Själv undrar jag, hur ska det gå......

Uppställning !

Här är kompletterande bilder från förra bloggen där skolans elever står uppställda vid polisens morgonsamling. Mycket högtidligt och gulligt på samma gång. Efter polisens bön och tack till kungen vände dom sig om och började busa med barnen.

Regn påväg

Alla i fin form igen! Vi beachar eller jagar marknader... Igår var Syrran & co med och hälsade på i skolan. Vi informerade att nu kom vi med våra sista gäster som ville titta runt och fastställde samtidigt att vi kommit dragande med sammanlagt 30 personer under dessa månader. Men Johannas fröken är alltid lika och visar runt och berättar...
Idag har de strandlektioner och är det samling vid polisstationen (som ligger intill stranden) igen och barnen sjunger nationalsång och har uppställning, upprop och flagghissning tillsammans med poliserna 8.00.
Det är viktigt här att hålla sig god vän med polismästarens på orten och det får man lära sig tidigt.

Vädret här börjar bli regnigare och regnsäsongen knackar på dörren om kvällarna, det på minner lite om oktober och själv tycker jag det är skönt men lite synd att Sussie & Syrran med alla missar det vackra solnedgångarna om kvällarna...

shit...

Syrran, Isabelle, Helena, Marcus & Berra har kommit men vi håller dem på tryggt avstånd. Jag landade igår natt på WC och spenderade fem timmar där, vilket innebar att jag sov större delen av efterföljande dag. Peter var näste man i går eftermiddag, (han hann se Formul1 på puben först) och Sussie var snart efter. Caroline och Johanna har klarat sig bäst med endast magkramper men det blev skolledigt idag för att bespara hela skolan. Alla är nu någorlunda på benen idag utom Peter som ligger helt pall. Så vi ska väl passa på att göra det vi kvinnor är bäst på; shopping och kolla in dagens marknader, om vi orkar i värmen....

Från Ipren till Eezy

Vi ser förvandlingen sakta ske då Sussie och Caroline nu varit här ett par dagar och känt på Thailändska solen. Peter och jag behöver inte prata med varandra längre...Sussie och jag har mycket att gå igenom. Caroline har fått en igel på kroppen som klistrat sig fast så att hon skulle få läsa en bok i lugn och ro kan hon glömma med Johanna omkring sig. Dock har jag tröstat henne med att kusinerna kommer i morgon och då söker igeln nytt blod. Så håll ut och var glad är mitt budskap. Peter är i sorg då Benny inte följde med utan ansåg vårbruket var viktigare än att hålla benen snyggt bruna..! Och än värre blev det i morse då hans älskade så kallat "Pannkakan" ska stänga ner på onsdag.... var ska han sedan äta frukost?

Ute ur garderoben

Jag vet inte vad jag ska säga men efter en dag i rosablommig sarong säger Peter över en kopp cappucino, det här har varit de bästa månaderna i mitt liv...
Själv känner mig ganska svettigt och pms irriterad större tiden av dygnet på grund av nuvarande värmen och Peter har fått smaka på mina vukulutbrott mer en nånsin. Jag kan bara konstatera med hans kommentar idag att han gillar mitt nya jag. Dock får jag idag erkänna att vi haft det mycket skönt med maratonmassage och oljebad. Det är dom experter på här.
Och i morgon kommer Sussie & Caroline och jag hoppas på massa spännande information (skvaller) från hembygden. Fy för bladdan vad kul vi ska ha. Och på söndag ankommer syrran & hela familjen så det blir bara bättre och bättre!

Dagens boktips

Har precis läst ut "Jorden de ärvde" av Björn af Kleen, som Ingrid Linné lämnade kvar efter sig, och rekommenderar den varmt. Det är mycket intressant att inse att inte bara delar av Asien som är 100 år bak i utvecklingen, utan även vårt kära modersland !!

Peter, och jag påpekar Peter fick ett halvårsprenumeration av Svensk Damtidning från Lars Ingesson innan vi åkte, det råkar dock varit mest jag som läst tidningarna och var ganska road av att samma namn och personer figurerar i dessa två olika trycksaker som Jorden vi ärvde och Svensk damtidning.

Det riktiga Meridien...

...som det heter enligt Peter. Vi spenderade en sista poänghelg och fascinerades ännu en gång över det extremt kristallklara vattnet och vita stranden som Meridien besitter i sin egna lilla vik. Vi försökte boka för en månad sedan och då var det helt fullt men nu har "hösten" kommit och hotellet var bara halvfullt. Höstkänslan är inte svalare grader och röda löv utan mindre turister och klibbigare temperaturer innan regnet om nån månad. Fullt kommer inte hotellen ha nu förrän mot jul. Men som tur är sviker inte ryssarna det numera ryssbelägrade Meridien... Men det kan faktiskt vara ganska underhållande, som med tanke på att 80talets mode på intåg hemmavid får man här se originalen, eller som idag till lunch då en rysk björn halsade Heinz ketchupflaska i väntan på maten. Han måste trott det var Bloody Mary på flaska...
Johanna har badat och solat klart för kommande 4 åren och ligger numera lite frågande i solstolen, dock tog hon och Peter en tur på jetski i väntan på "sunset bar" skulle servera öl & milkshake.
Vi är nu helt poänglösa och kommer hålla oss stadigt kvar i vårt hus.

Alice in wonderland

Igår eftermiddag-kväll tog vi oss an det vi lovat Johanna sen vi kom i Oktober. Att gå på bio. Alla vi tänkt se har passerat och slutat gå men nu hörde vi ryktet om Alice i underlandet 3D med Johnny Depp och tyckte det lät alldeles förträffligt.
Peter har inte varit på bio sedan Titanic, skulle tro att det var -98 eller -99... Han såg en skylt FIRST CLASS och rusade fram, säten större än flygets första klass, gratis popcorn och drinkar, till och med en egen lounge fanns tillgänglig en timma innan filmen började. Tyvärr; Alice i underlandet har inga första klass säten.... inte undra tänkte jag, barnfamiljer borde inte vara målgrupp ett. Besviken köpte han vanliga biljetter, fick betala för popcornen och jag & Johanna kunde springa iväg på lite snabb shopping istället för "loungen". Bio kvalitén var tipp topp, biljett-klipparna var klädda som flygvärdinnor och bara log vänligt när Johanna tappade en megastor nyupphälld cocacola på heltäckningsmattan. De visade även en "hur man uppför sig" film, precis som på flyget och jag kunde inte låta bli att se om där var säkerhetsbälten också. Sen reste sig samtliga i salongen och Thailändska kungen visade sig på duken i nån slag propaganda film. Han var i filmen i 20-30 års åldern (83år i verkligheten) och respekten för honom är imponerande.
Filmen var jättebra, Johanna tyckte det med fast hon blundade nästan hela tiden, fick kramp i foten så hon skrek och blev kissnödig ett par gånger då vi tyvärr hade köpt henne en ny stor cola.
Filmen som visas på Peters nästa biobesök är ännu inte skriven...

Äldst i klassen.

Idag var jag med hela dagen på skolan från nationalsången klockan åtta till eftermiddagen då Peter hämtade oss blöta av svett. För det var hitt på ren skånska....
Johanna hade svenskalektion då spelade vi "finns i sjön" på Thailändska och sen hade vi Thai lektion där Johanna imponerar (på mig). Thai måste prioriteras enligt thailändsk lag om man vill driva skolverksamhet i landet. Sen var det bild och sen äntligen fick vi lunch, klockan 11.00, jag var redan vrålhungrig. Rice with beef and vegetables. Det finns hela tiden en stor tank med kallt vatten att dricka och två gånger om dagen serveras nån slag vätskeersättningsdryck för att undvika svimningar eller uttorkning. På rasten spelade vi "stress" (det var länge sedan) men de stackars eleverna visste inte att de hade med en äkta stress veteran att göra...!!!!! Snabbheten finns kvar men ledont kan jag inte minnas man kände av i tioårsåldern. Om ni gång gång klagat på musarm så anar ni inte hur stress-arm känns. Det strålar ändå upp i axeln, och jag ska hädanefter träna upp min vänsterarm.