Peter rapporterar det ekonomiska läget

PLUS-Sidan:
Bensin: 6,--/liter
Cigg: 20:--/ask
Starköl: 5,80
1 timmes massage 70:-- (utan ”happy ending”)
Färska Tiger-räkor: 20:--/kg
1 timmes parkering på flygplatsen: 2:--
Dvd-långfilmer: 16:--/st (förmodligen inte original)
Blomsterarrangemang som täcker hela huset: 40:--
Ny hawaii-skjorta (ett måste!) : 40:--
Tvätt: 8:--/kg , struket och klart
MINUS-Sidan:
En ”liten jävla osta-skalk” : 70:--
Brunch på TwinPalm: 600:--/pers
Bra kaffeböner: Finns inte!
Som ni ser överväger plus-sidan !!!

Hur bor vi ??

Ett foto på vårt hus har efterlysts och vi ängnar denna blogg åt en skriftlig beskrivning samt några bilder. Svar på rubrikens fråga är; förbaskat bra. Vi bor i ett område som heter Laguna och som tar upp stor del av BangTao. Här finns sex större hotell och många hundra villor i olika storlekar dock i mycket lika stil. Prydliga gator där endast värmen och en och annan intrasslad elledning påminner om att vi faktiskt är i Thailand. Här är många murar och vakter att det har varit lite svårt att få in besökande utan att sjäva hämta dem. Men områdena är stora och gröningar med palmer och laguner är det man ser när man tittar ut. Vi bor i ett parhus som är storliksmässigt i mitten av de varianter som finns. 80% av husen stod tomma när vi kom i oktober och det är inte förrän nu vid jul som det börjar kännas att vi har grannar, ibland. Det är facinerande att se hur mycket tomma hus här finns samtidigt som det byggs byggs byggs överallt större och större och mer och mer....! Bilderna får beskriva resten.

Jullovet fortskrider

Stundtals känns det som baddagarna blir kortare och kvällarna blir senare. Om Johanna vaknar innan 10.00 a.m. blir man förvånad. Trots vi saknar att bo nämre Kamala och övriga bekanta så är jag ganska nöjd dagen efter då jag som evig chaufför får servera en panodil på frukostbrickan till min andra hälft som inte körde. Johanna leker nu in i det sista med kompisen Selma som åker hem den 30/12, en liten baksida i dessa nya bekantskaper att dom inte stannar för alltid. Bilden med moppen är Selmas pappa med Johanna fram och Selma bak på väg från stranden till oviss destination. Lite så är hela dagarna, vi ser var vi hamnar...
Vi hade också Nymans på besök i förrgår som Peter plockade upp på Patong. Iréne hade på förmiddagen solat framsidan av benen och skaffat sig en tydlig lodrät polkagris-brytning. Kristina såg vi inte mycket av då Johanna sög sig fast som en igel och jag hörde inte det eviga "mamma!" på många timmar.

Igår var det fem år sedan tsunamin, ett datum som jag undrar om inte ni blir påminda mer om hemma via TV'n än vad vi blir här. Vi tänker på farmor var dag och alla andra drabbade eftersom Thailand är en bra plats att minnas på, bättre än en viss dag. Dock såg vi fler rislampor än vanligt stiga mot en mörk himmel i går kväll, och det är fantastiskt vackert.

God Jul alla läsare

Det var inte lätt att somna in igår kväll för en liten dam som vaknade upp som åttaåring imorse. Johanna vaknade med sängen full med försändelser som efter lång seg resa och tröga tullgubbar lyckades komma fram i tid. Hon firades med påhälsande vänner och vi tömde lagret på matjesill och färsk potatis (som är riktigt bra här) och OP förstås, klassiskt barnkalas i Thailand... Lite grillade kycklingklubbor och chokladtårta fanns också på menyn. Senare begav vi oss till Kamala beach inväntade solnedgången och mörkret innan julmaten togs in, vi och 20 talet andra hade lejt en Thailändsk familj som normalt har lunch restaurang på stranden att hålla öppet på kvällen. De var nudlar, räkor i röd curry, revben, fried rice, och massa frukt. En och en annan Singha också. Barnen lekte till midnatt på en mörk fackelupplyst strand och Johanna hade slutligen lättare att somna denna kväll än kvällen innan... God Jul allihopa. Saknar svenska julstämningen men njuter av enkelheten som Thailand bjuder på.

Kuala Lumpur

Tillbaka på sköna Phuket ön efter svettiga dagar i Kuala Lumpur. Solens heta strålar fick luften att darra, havsbrisen många mil bort och stadens uppvärmande avgaser gjorde svala köpcentrum till ljuva oaser och vattenhål. Johanna och Ellinor orkade inte ens leka i parkens fantastiska lekpark med mängder av färgglada klätterställningar, och det säger en hel del. Vi konkade ändå runt på de två små och försökte roa oss med monorail och tunnelbana. Första köpcentrumet vi fann, hade ett halvt Liseberg på 7de våningen, det beskiver ganska bra storleken på Time Square som köpcentrumet heter. Dock insåg vi snart att tivoli inomhus utan ljudabsorbenter är ingen bra idé, framförallt inte när det är jullov för alla Malaysiska barn. Vi satte oss på en bänk med en flaska vatten då vi tungt insett att Kuala Lumpurs befolkning är mycket muslimsk och en öl kunde vi glömma. Johanna och Ellinor släpptes lösa efter en lång dag med flygförseningar och mödrar som glömt ge dem mat, men väl utfodrade så hade dom dunderkul på Time square. Morgonen efter var det dags för ambassaden som gick över förväntan smidigt, så när på att vi inte trodde våra Malaysiska pengar räckte till Visa fee’n. Mitt i kön gav jag mig ut joggande i stan på jakt på bankomat. Två bankometer stängda, ett hotell som vägra växla till icke boende kunder, en 7-11 som vägra ta emot dollar mot Malaysiska pengar fast dom fick dubbelt upp, till slut hittade jag ett växlingskontor, stängt. SKIT! Klockan gick och jag fick jogga tillbaka till ambassaden innan det var vår tur. Väl tillbaka, blöt av svett och aningen uppgiven lyckades stor-Johanna växla med andra i kön, och väl framme i luckan var det från och med nu gratis. Pust. Men vi fick våra visa och det kändes toppen.
Peter har här ”hemma” pysslat som västa hemmafrun, och jag är inte ironisk vill jag tillägga. Han har köpt gran och krans på dörren. Handlat julklapp och födelsedagspresent till vår lilla tös som just nu inte kan bärga sig inför morgondagens stora dag…

Visa Run

Våra visum hit till Thailand har som många hört varit en story i särklass från början då vi ansökte i Stockholm i september, och det är fortfarande en soppa. Peter står sig i sitt ”pensionärsvisa” ett år och är ganska problemfri. Måste anmäla sig dock var tredje månad vilket två försök inte fungerat men vi hoppas på ett tredje i mellandagarna. Jag däremot, fick ett 90 dagars visa när alla andra söker 60 dagar som är mycket enklare och vanligare, för på plats söker alla 30 extra dagar och får det. 60 dagar + 30 dagar är ju det jag har. Men då vi hörde rykten att jag som ärbar fru och Johanna som barn kunde få snålskjuts av pappa Peters visa lämnade vi in dessa till en advokat och kände oss så hoppfulla att även vi kunde stanna ett år. Vi bokade av HongKong resan (som var en planerad visarun resa) mitten december för Johanna ville inte missa lucia. MEN vi fick nej och jag och Johanna måste i alla fall resa. HongKong flyttades till slutet Januari eftersom 30 extra dagar får ju alla sades det! MEN det gällde alla utom jag och Johanna. Vi kunde bara få 7 dagar eftersom redan hade 90 dagar. Så nu måste vi akut iväg innan jul & nyår för annars är det ”overstay…”
Tidigt i morgon bitti åker vi till Kuala Lumpur. Jag, Johanna, Stor-Johanna(fröken ur) med sin Ellinor och tänker göra staden osäker. Dock efter ambassadbesöket. Förhoppningsvis kommer vi hem med nya visum och vi får stanna lite till. Hong Kong i januari dock är nästa fråga då jag bara får single entry och jag då inte kan lämna landet utan att söka nytt för att kunna komma in igen. Ny lärdom, planerna inte något i förväg bara åk och ta en dag i taget, det löser sig.
Peter blir hemma för att julstöka och julhandla, griljera skinka, koka kål, stoppa korv och kanske baka lite pepparkakor. Och framförallt sköta bloggen. Tisdag kväll är vi hemma igen och jag ser fram emot granbarrs doften i huset…!

Skolavslutning med kokt tomte

Tomten tog sig faktiskt ända hit på Johannas skolavslutning idag, han var klädd för nordpolen vilket visade sig vara aningen tokigt i denna fantastiska julvärme. Alla barnen fick paket ur hans stora svarta plastsäck. Och efter Rektor Maria (som syns på bilden) hållt kära tacktal, kramat alla barn som ska åka tillbaka till Sverige och vi sjungit happy birthdaysång för Jacob & Johanna som fyller på julen begav vi oss till RedCafé som bjöd på kaffe med pepparkakor och lussebullar. Dock nöjer vi föräldrar oss inte så lätt utan ska ikväll fortsätta fira att vi nu får sova på mornarna i 14 dagar. Kan då tillägga att vi tjuvstartade igår kväll med Jansson och Op hemma hos oss eftersom skolavslutningen inte började förrän kl 10 i morse. Det blev sent.....!!

I eftermiddags tog vi en tur till Dimond cliff på Patong där vi hört att Nymans checkade in igår och vi ville bara kolla läget. Vi krockade med dom i lobbyn och de såg glatt snopna ut. Lite bleka men det ser nog annorlunda ut om än vecka då vi ska inspektera dem igen.

Tålamod...

…får man lära sig av att bo i Thailand. En bra erfarenhet för en ganska ivrig Johanna och en rastlös mig. Peter har det lite lättare. Allt tar sin tid och ordet deadline är inget viktigt begrepp här. Inte heller att maten serveras inom rimlig tid eller samtidigt eller ens det man beställt. Och absolut försök inte beställa något som inte står på menyn.
Ett hotell på Surin beach håller på att bygga ett bakery/fik i närheten av oss vilket vi ser fram emot då vi börjar längta efter fler cappucino alternativ. Skylten ”Bakery TwinPalms coming soon”, har funnits nu sen vi kom i oktober. Vi stannande för några veckor sedan (22e november för att vara exakt) till vid hotellet Twin Palm och frågade när de tänkte öppna bageriet. Receptionisten svarade ”16th”. ”December?” frågade jag och fick svaret ”nej, november”. Jag brydde mig inte om att fråga vilket år men insåg att för henne inte det var konstigt att vi redan passerat det datumet. Det är Thailand.

Något som också mycket är Thailand är oviktiga lagar; Hjälmkrav på mopedister, jag tror kanske 20% använder (förarna, inte medföljande barn). Och dessa små mopeder med sidovagn som jag häromdagen fick veta är förbjudna! Men de är ju överallt?! Just, det. Det är det som är Thailand, sa någon då.

VI ser många byggen på gång under våra dagliga bilturer och det kan vara kul att följa även om jag definitivt inte skulle vilja vara beställare. De hamrar på i sin takt, vilket man i och för sig kan förstå i värmen men när vi kommer till ordningsföljden så börjar det bli intressant. Ett exempel är en mycket nödvändig breddning av en kurvig serpentin väg där man fyllt ut stupet och på börjat att plattat till för kommande asfaltering, men el/telefonstolparna står kvar. Vilket snart kommer innebära att väljer man ytterfilen blir det slalomåkning i backen.

Peter sa idag när jag körde. ”Så mycket mer man ser när man inte kör själv utan sitter bredvid”. Jag håll på att köra av vägen när han sa det men förstod till min stora glädje att han nu efter tre månader har börjat andas när jag kör.

Vill tillsist tillägga att detta är en välutvecklad del av Asien.

Rättelse

Då datumen inte riktigt hängt med i bloggen, (ni är ju lite efter...) så råkade gårdagens blogg hamna på 8de december, ni får backa dit om ni ska läsa den. Kort, men personligen en av mina favoriter.

Lussevaka i Kamala

Det blev en tung måndagsmorgon att knata sig upp på. Men nu är det bara en vecka kvar innan jullovet.

Lucia

Då var det dags för lucia och det hade väl gått omärkt förbi om det inte varit för skolan som ordnade luciatåg med skolans alla elever som är i åldrarna 2-16 år. De började nere på den lokala polisstationen för att sedan vandra sjungade förbi förvånade turister på strandgatan i Kamala. Sen var det dags för föräldrauppträdande på skolan därifrån bilderna kommer. Ikväll ska dom sjunga på ett hotell samt en restaurang. Mycket troligt att restaurangen är fullsatt av hungriga och snackiga och sällskapssjuka föräldrar.

Khao Lak

Två timmar norrut på fastlandet ligger lugna och rogivande Khao Lak. Vykortsvackert med palmer och ryssfritt tillskillnad från de större anläggningarna på Phuket. Dock många tyskar som fortfarande är bikinibadbyxan mest hängivna användare, inte vykortvackert men så länge man håller huvudet över barkanten behöver man inte låtsas om det och tycka omgivningen är oklanderlig. Och som många andra, har vi av John Cleese lärt oss att inte nämna the war. Vi stannande två nätter, som ännu en semester i semestern för att ytterligare äta upp oss ett snäpp. I torsdags var det sunset Yoga on the beach, vilken en nybliven Yoga fantast som jag ogärna missar. Ända dilemmat var att happy Hour i baren var exat samma timma men Peter lovade att hålla ställningarna och som ni alla vet kompletterar vi varandra. Yogan var toppen förutom ett par abrupta avbrytande som när jag i en koncentrad ”warrier-position” mitt framför mig ser en undrande, mindre nätt bikinibyx-användare (80tals mönster i mint & svart) och svart läderbananväska fastklibbad på en övervarm (typ svettig) mage. Eller en stund senare när jag sitter med huvudet ut mot havet och dess solnedgång i en blundande och mediterande ställning med andningen som huvudmoment. Med djup inandning fylldes de vidgade näsborrarna med välkänd elefantdoft, öppnande ögonen och ett par meter framför stod en tre meter hög utklädd elefant, med ett brudpar vinkande á la drottning Silvia. Lite charmigare. Annars är här långa öde stränder och den som tycker Thailand är överexploaterat har inte varit i Khao Lak!
Johanna som badat oavbrutet i två och en halv månad känner en viss mättnad satt fastklistrad i sin mattebok som synes på bilden. Men rida elefantbebisar har hon inte fått nog av...

Peter är dock inte färdigbadad.

Parkering á la Patong

Jag nämner inga namn men det är vår bil som här står parkerad, jag stod utanför bilen då den senare backades ut och lyssnade till det nätt skrapande ljudet.

Varning djur

Hundar varndrar över allt på vägarna, men är ganska snabba och vana att hinna undan. Kossorna står dock still och idisslar utan stress, men varningsskyltar är uppskattat av oss bilister, framförallt gällande elefanter som annars är dom som lydigast och smidigast håller sig på väggrenen med bestämda steg.

Idag åker vi till KhaoLak ett par dar, kungen fyllde ju år i lördags därför är skolan stängd och Johanna har ledigt torsdag-fredag.

Ingen arbetslöshet

Här råder ingen arbetslöshet så länge man har ideér. Har du en tvättmaskin rulla ut den på gatan och sätt upp en skylt. Har du ingen bensinmack, häll upp bensinen i glasflaskor och sälj. Allra helst gör lite av varje. Vi fotade idag en favorit, han säljer meloner, annanas, bananer, "spottless laudery", samt hallonsaftlikande flaskor med bensin.

En variant om man är rädd för sopptorka när man är ute med moppen är att ta 1,5 liter extra bensin i en nyuppdrucken fanta petflaska och lägga i korgen fram på moppen. Detta beskådade vi idag när föraren även passade på att ta ett bloss. Då sa vi "in i bilen och kör!".

Här lämnar vi tvätt, smidigt placerat vid stora vägen, dumpa av och hämta dan efter struket och klart med en doft av blossom-orikidé och lite tuch av avgaser. Helt Ok för 8 kr kilot.

Andra advent har passerade med stor triathlon tävling i vårat området. Hundratals muskelknippen simmade nån kilometer rakt ut i havet, tillbaka och upp på stranden och snabbt i lagunen för ytterligare en halv kilometers simning innan de fick komma upp för att soltorka sig på cykeln på väg norrut mot flygplatsen. Drygt 5 mil senare kom de tillbaka, (och då kan jag ju tillägga med tanke på deras smala hjul och höga hastigheter att här är många spännande gropar i asfalten) Sen var det bara 12 kilometer kvar att springa lagom till att solen stod högt upp på en molnfri himmel, ca 35 grader. Imponerande. Vi lånade cyklar för att kunna ta oss en titt, eftersom all biltrafik var avstängd. Här i Thailand har man normalt inte cykel för motion utan för att kunna transportera sig, vilket innebär att desto fler personer som kan sitta på en cykel desto bättre med andra ord ingen pakethållare utan en extra sadel och pinnar att sätta fötterna på för passageraren. Passar vår Johanna perfekt.
Söndagskvällen var mammornas! Mat & öl på stammstället Ponds och vidare till närmsta bambu-bar..., mer tänker jag inte berätta.

Kungen fyller år!

Idag fyller kungen år vilket innebär att det är Fars dag i Thailand. Vi firande detta med en tur med Marget Lee (en kär gammal båt) som tog oss till Racha Yai för dagen där vi hade en av de hittills bästa och vackraste snorklingarna. Det fanns ingen anledning att simma runt utan vi följde svävande med en svag havsström och lät ”havet” komma till oss istället för att simma runt i det, låter kanske tjusigt men det var jättetjusigt. Botten låg fem meter under oss blandat med mjuk sand och koraller, solens sken lyste upp hela havet som gnistrade i häftiga aqua toner. Med ett par överblivna frukostbullar i var hand som lockbete kom de fantastiskt färggranna fiskarna till oss i så täta flockar att det knappt gick att ta sig igenom, hungriga och orädda var de framme och nafsade så fort man lyfte tummen och upplösta brödsmulor sipprade ut. Efter en liten stund dock såg jag en STOR manet (dom fick Anne & Johanna känna på sist och de är inte sköna att klappa). Ca 40 cm i diameter svävade den i havsströmens riktning mot oss med ett slags pumpande rörelse. Ljudet av melodin i HAJEN uppdagade i öronen fast med ett annat mjukare instrument. Med en högare puls drog jag upp Peter på ytan för att meddela honom att vi borde dra oss mot båten. ”Maneten till höger om mig är större än en ICAkasse!” Peter tog ut snorkeln och tittade på mig ”kanske för att det är en kasse”. Platspåsen flöt vidare och vi njöt en stund till.

Efter lunch var det dags för turisten glada ironi. Vi fiskade fisk. Färggranna varelser som vi nyss matat och beundrat drog vi upp för nöjes skull utan att förkorta lidandet på land med snabb avrättning. Först drog vi upp några små bläckfiskar som bete och sen ner igen för att finna något större. Inte mycket napp, förutom Johanna som lyckades som synes på bilden.

Bilden längst upp på bloggen är inte taget i poolen utan mitt i havet…

Lyckat lussebak

Huddjur...

En timme att slå ihjäl på Patong innan Johanna skulle hämtas hos kompis, fika var redan avklarat och ut på gatan bland jobbiga försäljare i värmen kräver mer ork än vad vi hade just då. Så vi hittade ”65 minuter facial massage and scrub 60 kr”. Det tar vi. Ett stort rum fullt med bårliknade sängar där alla offer ligger på rad med vita lakan över sig och inte många mm av ansiktet synligt. En massa små vitrocksklädda thailändskor sprang omkring och såg till att man la sig bekvämt på en… ”bår”. Det var jätteskönt ända tills hon upptäckte att ansiktet var fullt av pormaskar som hon tryckte ut med två små nålar. Aj. Efter en halvtimma var hon nöjd och bad mig titta på en bit vitt tyg som hon höll framför ögonen fullt med minilarver, tänk vad mycket spännande man går runt och bär på. Jag sa farväl till mina huddjur och tackade Buddha för att hon inte hittade mina stora innebrännare jag fått av svettig skalp. Dom hade hon nog gillat att klämma…. Peter respektive ryssen på andra sidan gnydde ljudligt (dom hade troligtvis också huddjur) jag smålog och hoppades dom skulle rycka några näshår också. Vilket var nästan mitt i prick för när vi var klara var Peter nyklippt i näsa och öron och jag kände mig som en bebisrumpa på kinderna.

Nu är det hett...

Nu är Björn & Bette tillbaka i Varberg och visar solbrännan; Bette brunare än mig och Björn rödare än en nykokt insjökräfta. Vi saknar dem redan och jag är tacksam för deras thai-mats krav under sin Thailandssemester vilket innebär att Peter (sitt ner och håll er i) har ätit flertal olika Thairätter på bara några dagar. Vi har hittat fantastiska små bambu ställen på stranden och njutit av solnedgången med varma brisar. Vädret vände i början av veckan och Bette är nog nu förlåten av vädergudarna eller så beror det på Thailands översnälla karaktär. Vi har legat mycket på stranden och Johanna tränar surfning efter skolan. Det är inte varmt nu, det är HETT! 35 grader i skuggan och luften darrrar. Thailändarna pustar precis som vi hemma klagar på kylan. Same same but diffrent.

Peter har satt på svensk radio och Carola sjunger just nu Helga natt och eftersom det idag är skönare inomhus så har Johanna och jag satt igång ett lussebak men julstämmningen är ändå svårfunnen i värmen.

Peters favoritskylt!

Måste betyda att allt är tillåtit (eller allt är förbjudit)...

En dag på Patong

Ingen sol denna vecka

Uj, nu gäspar vi när vi går upp. Körners håller oss uppe på kvällarna som på Sälen-tiden med Whisky och Rappakalja och en massa snack på östgötska. De, som Anne, kom med 2,3 kilo lösgodis som härjar runt i en skål på trädgårdsbordet om nätterna. Vi som är vana vid nudlar i len buljong, te, vatten och nanna kudden när mörkret fallar på.... Nu är det söndagsmorgon och Johanna tyckte att går man upp klockan 6.00 alla andra mornar kan man väl göra det idag också....jippi.
Vädret här är genommulet och den stadiga solen har ännu inte fått fäste som normalt så här års. Bette har biktat sig och erkänt att hennes kontakt med vädergudarna skars sig för många års sen, så vi får nog vänta tills dom är i Varberg igen innan solkräm behövs.

Men det är ju inte det att vi tar fram jeans och sockor för det. I fredagseftermiddag var vi på stranden och Johanna tog hand om sina kompisar Lucky & Lilly. Lucky är 1år och älskar att bada, göra klumpiga klullerbyttor i vågorna och tar gärna ett järngrepp med snablen och vill rulla runt tillsammans i vågorna. Men med en klase bananer har Johanna honom under kontroll. Lilly är tre år, större starkare men underbart snäll och glad. Hon har ett märkligt beteende berättade hennes husse att när hon vill basja vill hon vila lite först. Det vara bara det att hon la sig precis framför våra solstolar och tänkte ta en lur, vilket i och för sig var lite kul men vi visste ju vad då skulle komma härnäst.....plums och vi fick snart se vår största bajspåse någonsin.
Igår lördag firade vi Björns födelsedag (han fick en tårta som Thelma) på en båt som heter Margret Lee och är en liten pärla som tar oss ut till gulliga öar och hungriga fiskar att titta på. Idag firar vi Bettes födelsedag (den var i mars så jag vet inte om Peters tänkt sig i förskott eller efterskott) men vi ska njuta av en brunch som hon ännu inte vet om, men jag tror hon sover tills det är dags att åka så hon hinner inte läsa det här.