Alice in wonderland

Igår eftermiddag-kväll tog vi oss an det vi lovat Johanna sen vi kom i Oktober. Att gå på bio. Alla vi tänkt se har passerat och slutat gå men nu hörde vi ryktet om Alice i underlandet 3D med Johnny Depp och tyckte det lät alldeles förträffligt.
Peter har inte varit på bio sedan Titanic, skulle tro att det var -98 eller -99... Han såg en skylt FIRST CLASS och rusade fram, säten större än flygets första klass, gratis popcorn och drinkar, till och med en egen lounge fanns tillgänglig en timma innan filmen började. Tyvärr; Alice i underlandet har inga första klass säten.... inte undra tänkte jag, barnfamiljer borde inte vara målgrupp ett. Besviken köpte han vanliga biljetter, fick betala för popcornen och jag & Johanna kunde springa iväg på lite snabb shopping istället för "loungen". Bio kvalitén var tipp topp, biljett-klipparna var klädda som flygvärdinnor och bara log vänligt när Johanna tappade en megastor nyupphälld cocacola på heltäckningsmattan. De visade även en "hur man uppför sig" film, precis som på flyget och jag kunde inte låta bli att se om där var säkerhetsbälten också. Sen reste sig samtliga i salongen och Thailändska kungen visade sig på duken i nån slag propaganda film. Han var i filmen i 20-30 års åldern (83år i verkligheten) och respekten för honom är imponerande.
Filmen var jättebra, Johanna tyckte det med fast hon blundade nästan hela tiden, fick kramp i foten så hon skrek och blev kissnödig ett par gånger då vi tyvärr hade köpt henne en ny stor cola.
Filmen som visas på Peters nästa biobesök är ännu inte skriven...

Äldst i klassen.

Idag var jag med hela dagen på skolan från nationalsången klockan åtta till eftermiddagen då Peter hämtade oss blöta av svett. För det var hitt på ren skånska....
Johanna hade svenskalektion då spelade vi "finns i sjön" på Thailändska och sen hade vi Thai lektion där Johanna imponerar (på mig). Thai måste prioriteras enligt thailändsk lag om man vill driva skolverksamhet i landet. Sen var det bild och sen äntligen fick vi lunch, klockan 11.00, jag var redan vrålhungrig. Rice with beef and vegetables. Det finns hela tiden en stor tank med kallt vatten att dricka och två gånger om dagen serveras nån slag vätskeersättningsdryck för att undvika svimningar eller uttorkning. På rasten spelade vi "stress" (det var länge sedan) men de stackars eleverna visste inte att de hade med en äkta stress veteran att göra...!!!!! Snabbheten finns kvar men ledont kan jag inte minnas man kände av i tioårsåldern. Om ni gång gång klagat på musarm så anar ni inte hur stress-arm känns. Det strålar ändå upp i axeln, och jag ska hädanefter träna upp min vänsterarm.

Hejdå Johanna & Ellinor

Peter skjutsar just nu Johanna & Ellinor till flygplatsen och det känns sorgligt och tomt. Utan Johanna hade vi inte lärt känna en bråkdel av alla vi träffat, vi har haft himla kul ihop och nu undrar nästan till och med Peter vad vi ska göra kommande veckor. Alla har åkt känns det som. Det börjar dock många nya på skolan hela tiden men man har inte samma entusiasm längre att presentera sig på morgonsamlingarna som vi hade i oktober då ett halvår kändes som om man skulle vara bofast länge. Vi har bara drygt fyra veckor kvar och besök nästan två av dem. Sen ska vi hem till vitsippor och krokus, och potatisen ska ner i marken.