Pensionärsvarning

Man får en känsla av att vara en farmor och farfar som lämnar sitt barnbarn på skolan, när man tillsammans med de andra föräldrarna under morgonsamlingen kollar vad dagsprogrammet innehåller. ”Igår införskaffade vi oss en grill”. ”I dag ska vi handla frukt” . ”OJ, vad flitiga Ni är” kan man då få som kommentar. Och vi håller med. Jätteflitiga. Det är kanske inte tempot precis som när man 8.05 rusar in på Thores allköp och slänger i kvällens middag i varuvagnen och med lite planering lyckas få ihop morgondagens också. Tillsammans i lugn takt följer man gångarna upp och ner för att luska ut allt spännande på hyllorna. Dock har vi lite olika fokusering på vad som är viktigt. Jag har jagat ett diskställ i 11 dagar innan jag fann det och Peter har lyckats fått ihop en frigolitlåda som han fyller med is och öl, så han inte behöver gå från Salan till kylskåpet var gång. Frukt och grönt är ljuv musik, en ananas hittar man för ett par kronor och de är inte bruna inuti… Mangon är helt otrolig. Kyckling finns på längden och tvären, bitarna ligger i lösvikt precis som frukten. Peters skepsis börjar lägga sig sakta. Billigt är lika med högomsättning är lika med fräscht är mitt tunga argument. Färska tigerprawns kostar som skorpmjölet hemma och nygjorda sushi behöver man aldrig vara utan i kylen (det bästa med dem är att ingen annan rör dem) men får man en längtan till en bit gruere eller prosciotti faller hela dagskassan. Men det finns. Bifogade bilder speglar en vanlig torsdagskväll i slutet oktober, Peter vid nya grillen (rosévinet är montage, det är mitt).