Khao Lak

Två timmar norrut på fastlandet ligger lugna och rogivande Khao Lak. Vykortsvackert med palmer och ryssfritt tillskillnad från de större anläggningarna på Phuket. Dock många tyskar som fortfarande är bikinibadbyxan mest hängivna användare, inte vykortvackert men så länge man håller huvudet över barkanten behöver man inte låtsas om det och tycka omgivningen är oklanderlig. Och som många andra, har vi av John Cleese lärt oss att inte nämna the war. Vi stannande två nätter, som ännu en semester i semestern för att ytterligare äta upp oss ett snäpp. I torsdags var det sunset Yoga on the beach, vilken en nybliven Yoga fantast som jag ogärna missar. Ända dilemmat var att happy Hour i baren var exat samma timma men Peter lovade att hålla ställningarna och som ni alla vet kompletterar vi varandra. Yogan var toppen förutom ett par abrupta avbrytande som när jag i en koncentrad ”warrier-position” mitt framför mig ser en undrande, mindre nätt bikinibyx-användare (80tals mönster i mint & svart) och svart läderbananväska fastklibbad på en övervarm (typ svettig) mage. Eller en stund senare när jag sitter med huvudet ut mot havet och dess solnedgång i en blundande och mediterande ställning med andningen som huvudmoment. Med djup inandning fylldes de vidgade näsborrarna med välkänd elefantdoft, öppnande ögonen och ett par meter framför stod en tre meter hög utklädd elefant, med ett brudpar vinkande á la drottning Silvia. Lite charmigare. Annars är här långa öde stränder och den som tycker Thailand är överexploaterat har inte varit i Khao Lak!
Johanna som badat oavbrutet i två och en halv månad känner en viss mättnad satt fastklistrad i sin mattebok som synes på bilden. Men rida elefantbebisar har hon inte fått nog av...

Peter är dock inte färdigbadad.