Det är extremt varmt för årstiden och ibland kan det vara svårt att behärska humöret när svetten rinner ur huvudet och temperamentet värms upp. Men idag ska vi njuta av Leam Sing där skuggan är ljuv, havet kanske inte svalt men ändå svalkande och passionfruktsmargaritan fantastiska...Det är en perfekt söndagsrutin där stranden är full av kompisar till både oss och Johanna. Dock börjar sakta många bege sig hemåt till Sverige och en efter en trillar bort nu. Men det positiva med det är dock alla avskedskalas som blir, och då har vi KUL.
Härom morgonen stod vi på skolgården vid åtta tiden och diskuterade med några andra föräldrar, värmen och all svett man var dag utsöndrar och hur vi egentligen luktar. Visst duschar vi men fem minuter efter man torkat är man lika blöt. Några av oss ansåg att svetten inte luktar svett här i Thailand, teorin var att den mängd vatten vi häller i oss inte hinner genom kroppen utan far ut lika fort i alla öppna porer i huden. Vi körde näsan i armhålan och insåg att vi inte luktade så förfärligt som det såg ut som vi gjorde. Men teorin dog i morse när jag gav mig ut på en liten löprunda lite för sent (solen hade gått upp). Efter 3 km finns en välutplacerad toalett och alla som känner mig väl vet att jag i mitt inre ser en skylt "himmelriket" när jag ser en toalettdörr och flög in i det lilla lilla båset. Mina ångor där inne fick som sagt teorin att totalt fallera.
Mamma & Pappa har nu begett sig till Kho Racha och stannar där en vecka innan de kommer hit igen, dom har funnit sig väl tillrätta här i BangTao området och sörjer bara att flygbiljetten inte går att skjuta fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar